Vecka 39
Nu är vi verkligen inne på slutspurten. Väskorna är packade och babyskyddet är monterat i bilen. Vi är redo i princip när som helst, med andra ord.
Vad händer denna vecka?
Nu väger fostret cirka 3,2 kilo och är ungefär 50 centimeter långt. Hen har fått näring och antikroppar via moderkakan som hjälper till att skydda barnet den första tiden efter förlossningen.
När jag var på ultraljud i fredags sade barnmorskan att Minionen följer medelkurvan ganska precis, hen ligger bara 2 procent över den. Däremot är det tydligen svårt att mäta ordentligt, eftersom barnet är så stort, men troligtvis väger Mini runt 3 kilo just nu. Det känns lagom, haha.
Fostrets hjärna fortsätter att utvecklas och kommer inte att vara färdig förrän barnet är runt två år.
Tånmaglarna har vuxit ut och täcker nu hela tåspetsen. Jag tror förresten att jag känner Minionens tår när hen trycker fötterna utåt mot magen. Häftigt!
Hur går det och hur mår jag?
Jag var som sagt på ultraljud i fredags, eftersom jag var inne på sjukhuset i tisdags för att göra en så kallad CTG-kurva. Jag tyckte nämligen att det var ovanligt lugnt i magen, Minionen brukar vara väldigt aktiv på dagarna nu för tiden. Som tur var såg allt okej ut, både kurvan och ultraljudet. Det är jag såklart väldigt tacksam för. Barnmorskan som gjorde ultraljudet tyckte att Mini var "vild" och att det var svårt att mäta för att hen sprattlade så mycket. Mitt lilla barn har uppenbarligen en hel del energi.
Nu i helgen fick jag ont i ljumskarna och har det fortfarande. I övrigt mår jag bra och har inga svåra krämpor. Lite halsbränna, lite huvudvärk och lite ont i ländryggen.
Det känns som att jag hunnit komma ner i varv efter två veckors ledighet. Så länge har jag inte varit ledig på flera år, så det har varit behövligt av flera skäl. Nu försöker jag sysselsätta mig lagom mycket om dagarna i stället för att bara ligga i soffan och vänta på att förlossningen ska starta.